Julstäda

Julstäda till 1:a advent

Äntligen, äntligen nalkas julen. Den 1:a december städade jag in julen. Innan jag kunde julpynta så blev jag tvungen att städa lägenheten. Jag torkade alla ställbara ytor med en fuktig trasa, diskade alla ljusstakar och dammsugare golvet. 

Därefter gick jag upp på vinden och skulle plocka fram min välorganiserade jullåda. Ni minns den som jag packade ihop så fint för ett år sedan. Tänk att tiden gått så fort redan! Jag plockade ner lådan från den mörka vinden och ställde fram ljusstakar och hängde upp julgardiner. Jag lade juldukar på borden och ställde fram godis till kvällen i mina orrefors skålar. 

Jag älskar jul och tiden fram till julen. Nu ska jag bara njuta av mitt julpyntade hem och njuta av julfriden. 

Höststädning- sova med rent samvete

Hösten är inne och inte långt bort nalkas julen. Det har varit en händelserik höst med kurser inom husbygge, programmering och många andra studier.

Tiden går snabbare än man tänkt sig och helt plötsligt så har högar av papper samlats i hög. Det är helt emot min filosofi om ett städat och trivsamt boende.

Under söndagen fick jag nog! Det var dags för en storstädning. Jag sorterade alla pappershögar och sorterade ur högen alla onödiga och inaktuella papper.

Ibland kan man ha en känsla av att man kommer att behöva papperna senare. Gör dig av med den känslan och var lite hård mot dig själv! Det kommer att löna sig! Så gjorde jag och högarna blev 1/3 av vad ursprunget var. Så skönt där skräpet försvinner- vilken känsla!

När städningen väl är igång är det bara att fortsätta. Jag dammsög, dammade, torkade ur micron och lådor och sorterade skräpet till återvinningen.

Det är en fantastisk ren och skön känsla när jag nu lägger huvudet mot kudden. Jag kan sova med rent samvete.

Husbyggen

När vi är barn så växer vi upp i olika områden. Mitt var ett tryggt kedjehus område där alla husen var röda och bruna. Det var den enda skillnaden. Så klart skillde de sig invändigt men det faktum att alla husen såg lika dana ut gjorde att vi barn inte såg så stor skillnad på varandra. Vi kände en gemenskap av att bo lika. Ingen hade mer än någon annan. Visst fick några barn mer leksaker och kläder och kunde åka på fler fritidsintressen men i princip så var vi ganska lika. Skillnaderna blev större när vi blev äldre. Då fick vi studera med andra barn från ett mer utsatt område och de som kom från villa området. Jag var ensamt barn och hade aldrig behövt sakna något. Jag fick presenter och hade ett eget stort rum somvar fullt med saker och vi reste mycket utomlands under året. Jag kan inte minnas att jag egentligen saknade något utan hade allt jag egentligen behövde.

Men när jag sedan började gymnasiet så mina föräldrar en dag att vi skulle flytta. Det var redan bestämt. Beslutet var fattat och det var inget jag kunde ändra. Jag minns mitt möte med min första mäklare. Jag fick sitta med under förhandlingarna. Jag minns hur min far och en lång man diskuterade priset på huset. Så såldes mitt barndomshem. Helt plötsligt var allt över. Huset som jag växt upp i, mitt barndomshem var inte längre vårt.

Min familj och jag flyttade ut i vårt skärgårdshus. Jag bodde där ett halvår medan vi byggde det nya huset.

Jag minns än idag hur jag kände det var att flytta in. Det var som på film, allt var nytt och fint. Mamma hade valt vackra tapeter med linnetrådar. Huset var stort och öppet på ovanvåningen men bäst av allt var altanen. Vi har altan som löper längs hela huset. Det ger en frihet att kunna sitta var som helst. På dagen är solen på ena sidan och på kvällen med solnedgång kan man sätta sig på den andra sidan. Den största skillnaden var trädgården. Stora rabatter och en stor gräsmatta med fruktträd. I området är det alldeles tyst och man kan höra fåglarna kvittra. Lika glada och lyckliga över sina träd var jag att sitta på altanen och beskåda detta. Det blev min favoritplats och efter skolan satte jag mig att studera. Jag var en flitig student så jag satt där ofta.

Sedan köpte pappa en grill och det blev många sköna kvällar att vistas på altanen och ute i det gröna.